Människan är mer än en yta!

SvD Idagsidan har en intressant artikel om ögats betydelse i vårt sätt att betrakta varandra. Det är en intervju med Kjell Perder, tonsättare och hans verk Catching Eyes. Jag ska nog inte ge mig in på en diskussion varken kring Kjell Perder son tonsättare eller det verk han har komponerat. Det är liksom inte riktigt min genre.

Men jag tycker det är intressant att fundera över om ögat har tagit herraväldet över örat. Vi tycks leva i en tid med massor av flyktiga ögonblick, korta möten och där den tvådimensionella bilden av människor genom tv och andra medier blir väldigt dominerande.

Jag tror det är lätt att våra korta möten blir ett betraktande av den mänskliga ytan istället för det som är innanför ytan. Vi använder ögat och bildar oss snabbt en uppfattning av en annan människa istället för att mer använda örat för att lyssna till vad den andre säger och komma innanför ytan.
Visst generaliserar jag en smula, men tror ändå att det finns en viss sanning i detta.

Min far var blind nästan hela sitt liv. Han hade inga ögon som han kunde bedöma andra människor med. Han måste lita till sina öron och lyssna på dem han mötte och den vägen bilda sig en uppfattning. Det hade varit intressant att jämföra hans hörselintryck med mitt synintryck när vi båda mötte en ny människa. Kanske hade vi fått olika intryck.

Det jag egentligen vill komma fram till är att det ytliga betraktandet av varandra kan riskera att hindra oss från att upptäcka det som finns inuti. Vi måste ge oss tid att gå från yta till innehåll och ge tid för mötet i ordets verkliga betydelse.

Det är också poängen med Catching Eyes,
"det är en inlaga i diskussionen om vilka mekanismer som hindrar oss från att vara dem vi är tänkta att vara, och på vilket sätt vi kan demaskeras – alltså kläs av de glasögon som hindrar oss från att gå förbi ytan och se insidan."

Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga möten, psykologi, sociologi, kommunikation, beteende

Livsviktigt

"Den som har humor lever längre och klarar stress och motgångar bättre. Humor är bra för immunförsvaret, motverkar cancer och får en arbetsplats att fungera bättre.

Det är SvD som startar en ny artikelserie. Sven Svabak,professor i psykiatri och medicinsk humor(!) har studerat humor sedan 60-talet.

Läs hans slutsatser i artikeln, och kan du leva efter dom, så blir du stort sett odödlig. Han säger bl a:
"När vi analyserade och rensade bort sådant som kunde snedvrida resultatet visade det sig att humor hade störst genomslags­kraft, den minskade dödligheten med 35 procent."
Inte illa!

Slutklämmen är också bra:
Flera av sina studier har Sven Svebak publicerat i ansedda tidskriften Humor: International Journal of Humor Research som ges ut av International Society for Humor Studies där han varit president. Samfundet samlas till forskarkongress varje år.
– Den svenska representationen är alltid väldigt liten.
Vad beror det på tror du?
– Jag vet inte. Men jag har mina teorier.

Klockrent! I Sverige får inte ytan krackelera, vi ska vara smarta, vältränade, snygga, utbrända - och humorlösa?

Läs även andra bloggares åsikter om humor, psykologi, skratt

Är kvinnliga ledare mindre generösa än manliga?

Jag studsar inför frågan som jag läser i Dagen.

Artikeln handlar om ett ledarseminarium i Stockholm för kvinnor. Ledaren Christina Hellström menar att kvinnor behöver bli mera generösa mot varandra.

Och vad beror det på att kvinnor inte är tillräckligt generösa mot varandra? Är inte systraskapet tillräckligt starkt? Har inte kvinnor tillräckligt med självförtroende? Är männen bättre ledare därför att dom i ledande positioner har tränat betydligt längre än kvinnor?

Är det orsaken till att kvinnliga ledare är mindre generösa än manliga?

Jag blir då inte klok på artikeln? Än mindre på budskapet! Är ledarskap könsbundet? Jag trodde vi hade lämnat denm diskussionen - men jag kanske har fel...? (fast det tror jag inte).

Min erfarenhet är att ett generöst ledarskap bygger på lyhördhet, auktoritet och empati - och det har inget med kön att göra - såvitt jag förstår!

Intresserad? Läs andra bloggar om ledarskap, kvinnligt, manligt, beteende, psykologi