SvD Idagsidan har en intressant artikel om ögats betydelse i vårt sätt att betrakta varandra. Det är en intervju med Kjell Perder, tonsättare och hans verk Catching Eyes. Jag ska nog inte ge mig in på en diskussion varken kring Kjell Perder son tonsättare eller det verk han har komponerat. Det är liksom inte riktigt min genre.
Men jag tycker det är intressant att fundera över om ögat har tagit herraväldet över örat. Vi tycks leva i en tid med massor av flyktiga ögonblick, korta möten och där den tvådimensionella bilden av människor genom tv och andra medier blir väldigt dominerande.
Jag tror det är lätt att våra korta möten blir ett betraktande av den mänskliga ytan istället för det som är innanför ytan. Vi använder ögat och bildar oss snabbt en uppfattning av en annan människa istället för att mer använda örat för att lyssna till vad den andre säger och komma innanför ytan.
Visst generaliserar jag en smula, men tror ändå att det finns en viss sanning i detta.
Min far var blind nästan hela sitt liv. Han hade inga ögon som han kunde bedöma andra människor med. Han måste lita till sina öron och lyssna på dem han mötte och den vägen bilda sig en uppfattning. Det hade varit intressant att jämföra hans hörselintryck med mitt synintryck när vi båda mötte en ny människa. Kanske hade vi fått olika intryck.
Det jag egentligen vill komma fram till är att det ytliga betraktandet av varandra kan riskera att hindra oss från att upptäcka det som finns inuti. Vi måste ge oss tid att gå från yta till innehåll och ge tid för mötet i ordets verkliga betydelse.
Det är också poängen med Catching Eyes,
"det är en inlaga i diskussionen om vilka mekanismer som hindrar oss från att vara dem vi är tänkta att vara, och på vilket sätt vi kan demaskeras – alltså kläs av de glasögon som hindrar oss från att gå förbi ytan och se insidan."
Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga möten, psykologi, sociologi, kommunikation, beteende
2 kommentarer:
Tack för tipset om en jätteintressant artikel. Men själv tycker jag att det finns mycket mer att säga om ögon och ögonkontakt och blickar än vad som sades här. Det finns många andra sätt att se på varandra än att bara scanna av ytan. Ögonen är en del av hjärnan, glöm inte det! Sen har jag förstås jobbat med döva och varit tvungen att förhålla mig till vad som händer när man inte tar del av hörselintryck alls.
Och en sak till, eftersom jag känner Kjell Perder: Om kyrkan var lika angelägen som konstnärer att vara naket, hudlöst sanna och äkta så skulle den inte ha så stora problem. Hälsn Elisabeth
Dett inlägg har jag ju helt missat. Vad intressant. Tid och självinspektion är ju viktiga inslag för att våga möta en annan människa tror jag. Att se någon annan med mer än ögonen. Det kräver mod och tid tror jag.
Skicka en kommentar