Avkristning eller påkristning

Rubriken i SvD krönika fångar mig. Det är Göran Skytte som skriver:
"Det är sant att Sverige avkristnas. Men det är också sant att Sverige påkristnas. Det är sant att många kyrkor står tomma. Men det är också sant att andra kyrkor är överfulla. På en del platser bygger man nya och större kyrkor, för de gamla blev för små."

Göran Skytte skriver också att om han skulle vara ateist idag skulle han vara en smula orolig över att Jesus får så mycket utrymme idag. Och frågan är väl vilken plats Jesus har i vårt påskfirande 2009.

Intressant att fundera över begreppen påkristning och avkristning. Jag kan se tecken på bådadera i vårt samhälle, men vad blir egentligen slutresultatet? Blir det mera plus än minus - eller blir det tvärtom?

Frågan är omöjlig att besvara. Men nog tycker jag att det idag finns en stor öppenhet för andliga frågor och att det är lätt att komma in på frågor som rör existensiella områden. Jag vet inte om det är ett tecken på påkristning, men det är åtminstone ett tecken på att frågor som rör livet och vad som kommer efter detta liv är aktuella för många människor.

Avkristning eller påkristning - för mig är den kristna tron ytterst sett det sammanhållande kittet i vårt samhälle, den står för helhet i motsats till söndring, den står för solidaritet i motsats till individualism, den står för demokrati i motsats till att härska.
Dessutom ger den ett evighetsperspektiv!

Intresserad? Läs andra bloggar om religion, påsk, demokrati, solidaritet, samhälle

Glädjens hönseri

Inspirerad av bloggkollegan stillsam har även jag botaniserat i svt:s arkiv och önskar en Glad Påsk med ett klipp från Glädjens hönseri!





Läs även andra bloggares åsikter om påsk, ägg, påsktraditioner

Do it yourself?

Mikael Mogren har ett tänkvärt blogginlägg på Seglora smedja där han frågar "Är det något speciellt med långfredagar?"

När jag läser det kommer jag ihåg från min ungdom att man kunde köpa hela Golgatadramat i ett set, tre kors ett lite större, en kulle med hål för korsen, Jesus i plast med färdiga hål i händer och fötter, spikar och törnekrona och två rövare, allt på en yta av ca en kvadratmeter!
"Do it yourself!", stod det på paketet.

Visst klarade jag av att sätta ihop mitt Golgata. Och visst är människor förvisso delaktiga i Golgatadramat men är ändå bara marionetter för något mycket större.

"Do it yourself" gäller inte för människan på långfredagen när Gud handlar. Vi får bara stå där -utan ord och utan att göra något själva - och bara ta emot av Guds kärlek.

Det tycker jag är det speciella med långfredagen!

Intresserad? Läs andra bloggar om Långfredag, kors, kärlek, påsk, religion