lördag 10 januari 2009

Jag har omvärderat Jonas Gardell

Hustrun och jag brukar tillbringa lördagskvällen tillsammans med stjärnorna på slottet. Ikväll var det Jonas Gardell som var vår värd.

Jag har haft lite svårt för Jonas Gardell. Inte för att han är homosexuell, jo kanske lite, men jag har haft svårt för hans humor och scenframträdanden.
Men ikväll har jag omvärderat honom. Hans berättelse om sin ungdom, sin nära kontakt med sin mamma grep tag i mig.

Liksom hans vittnesbörd om sin tro.
- Jag vet att Gud älskar mig, men när jag gick fram för att ta nattvarden så fanns det människor som ställde sig ivägen och sa att vi hatar dig!

Han gav en självutlämnande bild av sitt eget trosliv, hur han ofta har varit i ett utanförskap och hånats av människor men aldrig gett upp sin tro på Gud.
Det grep också tag i mig!
Liksom hans berättelse om sin dementa mamma, som i sin demens ändå fick några glimtar av klarsyn.
- Långt, långt därinne i hennes allra innersta, bortom all sjukdom och demens finns en äkta och öm punkt där hon och Gud är tillsammans.

Jonas Gardells dag på slottet gav mig mycket att tänka på om tolerans, oliktänkande men framför allt om äkta kärlek som mer har med personlighet än sexualitet att göra!

5 kommentarer:

Cecilia Dalman Eek sa...

Tack för att du delade dina tankar med oss. Det värmde gott att läsa!

Pippi sa...

Håller med dig pappa! Tänk att all denna trasighet har kunnat omvärderas och bli meningsfull i Jonas möten med andra människor. Det är beundransvärt. Heja Jonas!!

Anonym sa...

Har länge gillat hans sätt att tala om tro och mänsklig gemenskap, men på Slottet har han stört mig med sitt behov av att vara i centrum, i går tog han dock oss alla i famn. Personlgheter tar plats!/PA

Anonym sa...

Herr Gardell har varit min favorit sedan några år,framför allt efter att ha läst honom.
Ska se reprisen när den kommer.
L

Anonym sa...

Jag gillar Gardell för hans förmåga att provocera människor. När man låter sig provoceras så öppnar man också fönster för nya vyer och dörrar för nya stigar att beträda. Det tror jag är viktigt. Därför beundrar jag dig för att du vågat låta dig provoceras och ändå kunna ha hjärta nog att våga omvärdera. Dessutom våga berätta om det! :-)