Läser Åsa Linderbergs krönika i Aftonbladet att
"Nina Karin Monsen är en norsk filosof som menar att homosexuella inte borde få uppfostra barn, eftersom sådana ungar blir utvecklingsstörda. För detta har hon belönats med årets Fritt Ord-prisen på 400 000 norska kronor."
Det verkar ju inte klokt! Om jag som pappa och man har levt i ett heterosexuellt förhållande skulle jag då bli en sämre pappa om jag väljer att leva i ett homosexuellt förhållande? Jag är väl samma pappa för det...?
Men jag tror det är sant att få föräldrar blir lyckliga när de får reda på att deras barn är homosexuellt. Inte därför att det är homosexuellt utan därför att det blir så mycket svårare för det barnet i samhället. Empati finns inte i överflöd i sådana situationer.
Visst får Nina Karin Monsen säga vad hon vill, yttrandefriheten är guld värd, men hon ska då inte få ett pris för att hon säger det hon säger och därmed ska framstå som modig. Då kan man släppa fram vilka extrema nazister och al Quida-anhängare som helst och ge dom pris för att dom är modiga i sina extrema åsikter.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, föräldrarollen, papparollen, homosexualitet,
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
tisdag 9 juni 2009
lördag 10 januari 2009
Jag har omvärderat Jonas Gardell
Hustrun och jag brukar tillbringa lördagskvällen tillsammans med stjärnorna på slottet. Ikväll var det Jonas Gardell som var vår värd.
Jag har haft lite svårt för Jonas Gardell. Inte för att han är homosexuell, jo kanske lite, men jag har haft svårt för hans humor och scenframträdanden.
Men ikväll har jag omvärderat honom. Hans berättelse om sin ungdom, sin nära kontakt med sin mamma grep tag i mig.
Liksom hans vittnesbörd om sin tro.
- Jag vet att Gud älskar mig, men när jag gick fram för att ta nattvarden så fanns det människor som ställde sig ivägen och sa att vi hatar dig!
Han gav en självutlämnande bild av sitt eget trosliv, hur han ofta har varit i ett utanförskap och hånats av människor men aldrig gett upp sin tro på Gud.
Det grep också tag i mig!
Liksom hans berättelse om sin dementa mamma, som i sin demens ändå fick några glimtar av klarsyn.
- Långt, långt därinne i hennes allra innersta, bortom all sjukdom och demens finns en äkta och öm punkt där hon och Gud är tillsammans.
Jonas Gardells dag på slottet gav mig mycket att tänka på om tolerans, oliktänkande men framför allt om äkta kärlek som mer har med personlighet än sexualitet att göra!
Jag har haft lite svårt för Jonas Gardell. Inte för att han är homosexuell, jo kanske lite, men jag har haft svårt för hans humor och scenframträdanden.
Men ikväll har jag omvärderat honom. Hans berättelse om sin ungdom, sin nära kontakt med sin mamma grep tag i mig.
Liksom hans vittnesbörd om sin tro.
- Jag vet att Gud älskar mig, men när jag gick fram för att ta nattvarden så fanns det människor som ställde sig ivägen och sa att vi hatar dig!
Han gav en självutlämnande bild av sitt eget trosliv, hur han ofta har varit i ett utanförskap och hånats av människor men aldrig gett upp sin tro på Gud.
Det grep också tag i mig!
Liksom hans berättelse om sin dementa mamma, som i sin demens ändå fick några glimtar av klarsyn.
- Långt, långt därinne i hennes allra innersta, bortom all sjukdom och demens finns en äkta och öm punkt där hon och Gud är tillsammans.
Jonas Gardells dag på slottet gav mig mycket att tänka på om tolerans, oliktänkande men framför allt om äkta kärlek som mer har med personlighet än sexualitet att göra!
Etiketter:
homosexualitet,
Jonas Gardell,
kärlek,
tolerans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)