I ett tidigare inlägg skrev jag om levande och döda ord.
Har också nedtecknat några tankar om Jonas Gardell, som jag i dessa yttersta tider har omvärderat både som person och artist.
Detta som en snygg P3-övergång till Jonas make Mark Levengood och hans pärla till bok "Hjärtat får inga rynkor" där Mark har några underbara rader om ordens betydelse:
Visste ni att samerna har 45 ord för ”snö”. För mig räcker det bra med ett.
”Snöhelvete” täcker alla nyanser av eländet, från den knarrigaste skare
man skär sig på till den slaskigaste brunsörja som stänker kring bildäcket.
Visste ni att samerna inte har ett enda ord för ”trådlös uppkoppling”?
Nej, när man frågar dem vilket bredbandsbolag de nyttjar, då sitter de där
alldeles snopna och klappar sin ren. Visste ni att finnarna inte har ett enda
ord för ”optimism”? Det har liksom aldrig behövts.
Visste ni att stawasi- indianerna inte har ett enda ord för ”krig”? De är alla
döda nu, det gick hastigt och lustigt. Och visste ni att japanerna inte har
ett ord för ”nej”. Därför är de 128 miljoner. Jag tror att man ska välja sina
ord, men det ska finnas ord att välja. Är jag i Tokyo och någon kommer
fram i karaokebaren med ett menande småleende så vill jag kunna säga
”nej”. Jag ska vara vänlig, och jag ska också le, och jag ska säga ”Nej,
helst inte. Men där borta står en same. Han kommer nog att tycka det är
en väldigt bra idé. Han är så fruktansvärt trött på att tala om snö”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar