Kommunikation - vår viktigaste förmåga

Läser med intresse bloggkollegan Tänk själv där han recenserar sin egen predikans från i söndags. Onekligen ett intressant grepp!

Kommunikationen, som han tar upp, är en förutsättning för att nå fram med sitt budskap, antingen det är en predikan eller något annat. Men det fordras också en förmåga hos både sändaren och mottagaren att kommunikationen landar inom gemensamma referensramar.

Ett av problemen med kommunikation är att det en person säger (och menar) kan uppfattas på ett helt annat sätt av mottagaren, pga att personerna har olika referensramar:
A tänker något och formulerar detta
A säger detta
B tar emot vad som sägs
B tänker på något som har mer att göra med hans referensram än med vad som faktiskt sades
B säger detta
A hör det som han vill höra, inte det som B säger
Resultatet blir en ganska misslyckad kommunikation!

Igår ledde jag en samtalskväll på Överås, Göteborg om den ekumeniska processen mellan Baptistsamfundet,Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Efteråt funderade jag på om det blev en bra kommunikation eller inte mellan människor med olika åsikter och olika referensramar. Jo, jag tycker nog att kommunikationen i stort fungerade, det fanns en vilja att lyssna även om några tog tillfället till att proklamera mer än att lyhört lyssna till den andre.

Jag läser i Tänk Självs blogg att han kommer att kommentera innehållet i vad som sades igår. Det ska bli intressant att läsa. För min del vill jag bara markera vikten av en flödig kommunikation, ett sökande efter gemensamma refernsramar, generösa mötesplatser och högt i tak i den ekumeniska processen.
Ett nytt gemensamt kyrkosamfund måste kunna ha plats för olika trosuppfattningar!

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, relationer, religion, ekumenik

Nätverk utan lösenord

Nätverksträffen på studieförbundet Bilda, som jag skrev om i går, visade på hur viktigt det är att ha mänskliga nätverk för att samverka i olika frågor och för ett studieförbund ha tät kontakt med sina medlemsorganisationer.

När jag kom till mitt rum upptäckte jag hur frustrerande det är att ha tio skyddade digitala nätverk blippande på skärmen med bara ett lösenords avstånd – men ändå utan kontakt.

Inga mejl, inga hemsidor, och värst av allt – jag kommer inte åt min blogg.
Så nu sitter jag och skriver ett vanligt Worddokument, som jag hoppas kunna klistra in i morgon när SJ bjuder på ett nät.

Samtidigt blir jag lite rädd för min egen reaktion. Är jag verkligen så beroende av nätet, av dom jag brukar träffa digitalt, av all den information som jag inbillar mig inte kunna vara utan.

Men vad händer?
Jo, i min frustration störtar jag ut från rummet och stöter händelsevis ihop med rektor X som jag känner sedan tidigare. Han inviterar mig att följa med på en bit mat tillsammans med kollegorna Y och Z, som jag har samarbetat med under många år.

Istället för det digitala nätverket, så kommer jag lätt som en plätt in i ett mänskligt nätverk av goda vänner och glada minnen. Det är märkligt hur lätt det är att ta vid i gemensamma frågor och känna goda relationer fast det har gått ett antal år – och utan några några som helst lösenord!

Läs även andra bloggares åsikter om nätverk, relationer, vänskap

Social välfärd?

Metodistkyrkan har något som kallas för Sociala principer.
Ett mycket spännande dokument där man går igenom ett stort antal områden som rör arbete, relationer, miljö, fred, sexualitet och mycket annat. Det är tydliga kristna ståndpunkter i kontroversiella frågor. Så opponerade sig till exempel de första metodisterna mot slavhandel, smuggling och omänsklig behandling av straffångar.

Nu läser jag i Kyrkans Tidning att Svenska Kyrkan,tillsammans med ett 30-tal andra idéburna organisationer, har gjort en överenskommelse med regeringen om socialt arbete.

Överenskommelsen handlar om att "att erkänna den viktiga samhällsfunktion som de idéburna rörelserna utgör, och att gynna dessa som utförare av välfärdstjänster — samtidigt som rörelsernas kritiska röst och oavhängighet markeras."

Jag tror det här är en jätteviktig fråga inte bara för våra kyrkor och ideella rölrelser utan för hela vårt samhälle.
Vi behöver många människor som brinner för ett mänskligare samhälle och en social välfärd!

Läs andra bloggares åsikter om social välfärd, socialt arbete, relationer, ideellt arbete

Bloggbävning på nätet del 2

När jag lyssnade på programmet i P1 upptäckte jag att det var en repris - men världen ska väl frälsas genom upprepning, tror jag...

Nåväl, den vanligaste bloggaren är en ung kvinna som skriver om mode. Jag är glad att jag i min bloggbekantskapskrets också har unga kvinnor som kan skriva om annat...

Programmets resonemang om bloggarna som maktfaktor är intressant. Det finns ju exempel på kanske inte bloggbävningar men åtminstone bloggskalv där man har drivit på en opinion. Jag tänker på Pirate Bay, FRA och en del annat.

Programledarens summering är kanske värd att begrunda:
- Internet håller på att förändras från informationskanal till kommunikationskanal.

En annan intressant debatt om bloggningen finns här


Internet i all ära, det kan för mig aldrig nånsin ersätta ett möte människor emellan in real life!


Läs även andra bloggares åsikter om bloggning, relationer

Kultbilar

Tänk dig Bubblan, PV:n, Amazonen, Paddan, Mussen och Caddyn. Visst gör väl du som jag, ler en smula och minns... Det var riktiga bilar det! Alla hade dom sin egen karisma, egna smeknamn och egenheter och fel, som gjorde att dom nästan blev en extra familjemedlem.
Nu är det bara anonyma plåtlådor, fegt designade som till förvillning är varandras kopior.

Jag är lycklig ägare till inte mindre än sex olika kultbilar. Kärleksfullt ser jag på dom var och en och njuter hämningslöst. Bilarna är små och hanterbara och är inte större än att dom ryms på ett frimärke. Jag fick dom idag direkt i brevlådan när den nya sändningen av Postens Samlarblad anlände.

Där finns också en annan trevlig serie på temat Tillsammans. 12 elever på Konstfack har arbetat med uppgiften och Julia Szulcs förslag har nu blivit frimärken. Det handlar om du och jag tillsammans. Det handlar om vanliga saker, vardagliga händelser, det är då som vi kommer nära andra människor. Det är där vi hittar vänskap och omsorg, eller med andra ord medmänsklighet. Vardagen är det värdefullaste av allt, den har sin plats i guldram likaväl som på frimärken.

- I mitt frimärksförslag har jag fokuserat på mänsklig kontakt och hur den sätter sitt avstryck på ett papper, säger Julia Szulc, jag vill åt en känsla av att någon har rört vid brevet man har fått.

Tänk om det också kunde gälla bloggar...

Läs även andra bloggares åsikter om frimärken, kultbilar, relationer, gemenskap, posten