Nätverksträffen på studieförbundet Bilda, som jag skrev om i går, visade på hur viktigt det är att ha mänskliga nätverk för att samverka i olika frågor och för ett studieförbund ha tät kontakt med sina medlemsorganisationer.
När jag kom till mitt rum upptäckte jag hur frustrerande det är att ha tio skyddade digitala nätverk blippande på skärmen med bara ett lösenords avstånd – men ändå utan kontakt.
Inga mejl, inga hemsidor, och värst av allt – jag kommer inte åt min blogg.
Så nu sitter jag och skriver ett vanligt Worddokument, som jag hoppas kunna klistra in i morgon när SJ bjuder på ett nät.
Samtidigt blir jag lite rädd för min egen reaktion. Är jag verkligen så beroende av nätet, av dom jag brukar träffa digitalt, av all den information som jag inbillar mig inte kunna vara utan.
Men vad händer?
Jo, i min frustration störtar jag ut från rummet och stöter händelsevis ihop med rektor X som jag känner sedan tidigare. Han inviterar mig att följa med på en bit mat tillsammans med kollegorna Y och Z, som jag har samarbetat med under många år.
Istället för det digitala nätverket, så kommer jag lätt som en plätt in i ett mänskligt nätverk av goda vänner och glada minnen. Det är märkligt hur lätt det är att ta vid i gemensamma frågor och känna goda relationer fast det har gått ett antal år – och utan några några som helst lösenord!
Läs även andra bloggares åsikter om nätverk, relationer, vänskap
1 kommentar:
Visst är det härligt, med mänsklig samvaro! Gläds med dig att ett av dina nätverk fungerade. För mighär på den digitala sidan, var du saknad. Alltid roligt att se vad som händer i dina tankars vindlingar. Hoppas du får en härlig dag i snön.
Skicka en kommentar