onsdag 25 mars 2009

Att duga som jag är!

Läser i Dagen att "unga lockas av ett radikalare liv". Det är möjligt att det är så, bara man inte automatiskt kopplar ihop ung med radikal. För det tror jag inte stämmer. Jag känner unga människor som är tämligen konservativa i sina uppfattningar liksom jag i min bekantskapskrets har äldre människor vars radikalitet och nytänkande ibland förbluffar mig.
Nej, radikalitet har inte med ålder att göra - det är åtminstone min erfarenhet.

Men det som fångade mig i Dagens artikel var ordet "dugning". Det tror jag är ett viktigt ord. Att duga som jag är, att gilla mig själv.

Läser i Sydsvenskan om en undersökning bland unga, där det speciellt bland flickor finns en inställning att jag inte duger till nånting - min kropp, och den jag är duger inte, därför kan jag lika gärna skära mig!
Flickorna har större krav på sig att vara dugliga och måste därför prestera bättre än killarna - men mår sämre! Den psykiska ohälsan har ökat markant och det är speciellt flickor och unga kvinnor som mår sämre.

Läser också i samma artikel att i Norge är ämnet Livskunskap ett oblogatoriskt ämne. Det borde det vara i Sverige också.
Likaväl som vi har utvecklingssamtal i skolan och på arbetsplatser borde vi också ha hälsosamtal!
Vi vaccinerar oss mot kroppsliga sjukdomar, men hur vaccinerar vi oss mot psykisk ohälsa?

Unga eller gamla, radikala eller konservativa - alla behöver vi känna att vi är värdefulla och att vi duger som vi är!

Intresserad? Läs andra bloggar om , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller helt med dig! Unga är inte per automatik radikala. Snarare upplever jag att äldre är mer radikalare, för att många känner sig mer säkra i sig själva. Sedan tror jag att mycket handlar om person till person. Vi har olika livsöden i våra händer och olika erfarenheter som gör att vi väljer det vi gör, oavsett ålder. Jag minns min pappa som sa en gång om en kollega som var mer i min ålder, att han blev förbluffad över att han som var närmare pension kände sig mer radikal än honom.