måndag 3 augusti 2009

Sex veckor senare

Det känns som en evighet men är bara sex veckor med gips. För hustrun känns det förmodligen som ytterligare en evighet för det är hennes gips jag menar.

Det är fasligt opraktiskt att bryta benet både för den som primärt drabbas men också för den som drabbas sekundärt. Först nu börjar jag inse hela vidden av vad ett hushållsarbete egentligen innebär. Jag ska inte trötta dig med detaljer, men våra blommor har ännu inte helt hämtat sig efter sex veckors översvämningar. Inte visste jag att det var så lätt att dränka blommor!

Och inte visste jag att det var så enkelt att lära sig sköta en tvättmaskin. Däremot fattar jag fortfarande inte hur tvätten ska sorteras innan den åker in i maskinen. Ibland ska vitt vara för sig, ibland kan både vitt och kulört blandas. Det överkursen klarar jag bara inte av = IG.

Nåväl, nu är gipset borta och hustruns ben har blivit synligt igen - dock i ett något nerbantat skick!
Tre gympaövningar varje dag + 20 min promenad utomhus med rullator ska ge tillbaka benet i ett ursprungligt skick.
I rehaben ingår även att inomhus vandra omkring vilket spontant leder till ett aktivt deltagande i diverse hushållsgöromål!

Så efter sex veckor finns det äntligen tid (kanske en lätt överdrift, det har varit skönt med sommarlov också) att titta in i bloggvärlden igen och skaka hand med gamla bloggansikten!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

Tystnaden har vilat som ett gipsmoln över landet. Du är sååååå välkommen tillbaka i våra lilla behändiga cybervärld.

Den där lilla kursen i hushållighet verkat har gjort dig gott! Flera benbrott för jämställdheten!

PA

Tro Håb og Kærlighed sa...

Godt at have dig tilbage - og fruen ud af gipsen. Håber I stadig kan nå at nyde sommeren. Og til lykke med den nye lærdom. Det er aldrig for sent.

Erica sa...

Kul att se dig här igen! Jag skrattade gott åt ditt inlägg. Jag inser att jag lever med en helt annan generations värderingar. Jag ser ju hur mina föräldrar har delat upp det mellan sig och hur jag och min man har det. Skilda världar helt enkelt. Men glad är jag att du är tillbaka och ser fram emot att läsa lite av dina tankar.