Sjödrama

Egentligen började dramat på land. Ja, faktiskt i hjärnan hos bloggskrivaren. Ska båten i i år eller inte? Det mentala dramat böljade fram och tillbaka. En till mig närstående kvinna påpekade stillsamt men som alltid envist att bor vi som gör, så ingår en båt vid bryggan i livsstilen.

Vår båt drivs på tre sätt; åror, motor eller segel. Jag har mest förlitat mig till min egen kraft (åror) eller till 4 hästkrafter (motor). När jag visade motorn på varvet erbjöd dom att ställa motorn tillsammans med en annan museial Johnson-motor inför ett framtida marint museum.

Efter det beskedet vidtog en ny mental strid i huvudet, ska vi investera i en ny begagnad motor eller låta båten ligga tryggt förankrad i trädgården.
Återigen påpekade hustrun stillsamt men envist det där med livsstilen.

En god vän till mig (jag har lovat att inte avslöja hans namn) skulle hjälpa mig att tippa båten i sjön inklusive den nyinvesterade motorn.

Både han och jag har nu gjort (alltför tidig) badpremiär. Vattnet är inte varmt - men oerhört uppfriskande!!
Jag ska inte beskriva det båtdrama som sedan följde när båten skulle förtöjas vid brygga utan ett existerande akterfäste. Ingen kätting på botten, ingen p-ring (jag trodde det var något helt annat!),b-ring, ankarfäste eller bojfäste kunde ses genom det guppiga vattnet.

Jag är helt övertygad om att vår timma i och på sjön utförande diverse halsbrytande manövrar skulle kunna bli ett utmärkt filmmanus för en ny klassiker, fullt jämförbart med "Att angöra en brygga"!

Sjödramat slutade dock lyckligt i meningen att vi båda överlevde, men båten måste idag få ett ordentligt akterfäste, så att inte grannsämjan i onödan riskerar att försämras.

Om det är så att motgångar är förklädda välsignelser, så har vi båda blivit rikligen välsignade genom sjödramat!

Läs även andra bloggares åsikter om båt, sjösättning, drama, båtliv,