AMF-cheferna klantade inte till det för sig själva. Dom agerade högst målmedvetet när dom placerade om sina pensioner från sitt eget företag, som dom lovordar, till vanliga räntefonder, där miljonerna är säkrade från återtag.
Läs artikeln i SvD.
Något måste väl vara fundamentalt fel i ekonomiska strukturer och etiskt handlande, när höga cheferpå det här sättet kan sko sig på andras bekostnad - eller tänker jag fel?
Jag har ingen AMF-pension och behöver inte känna mig varken drabbad eller avundsjuk, men jag tycker mycket synd om de pensionärer, som genom företagsledningens agerande, får se sina små pensioner bli ännu mindre!
Intresserad? Läs andra bloggar om AMF, pensioner, etik
2 kommentarer:
Jag förstår inte girigheten som finns. När det handlar om att öka det överflöd man redan har blir det så makabert. Jag skulle ha lättare för att se någon dom stjäl för att den inte har mat för dagen. Att leva i ett land och inte behöva riskera sitt liv och ändå sträcka sig efter mer än vad man behöver är äckligt.
Erica: Jag sympatiserar med din slutkläm!
Skicka en kommentar