Har svårt att sätta ord på mina känslor när jag läser om alla ångerfulla ledningar i vårt land som nu avstår sina bonusar och höjda löner.
Förbannad är bara förnamnet!
Hur tänker dessa människor?
Gör det så går det, verkar vara deras paroll om man ska raljera lite.
Upptäcker man vad vi gör, så får vi väl klädsamt(?) backa och be om ursäkt och se ångerfulla ut i media.
Ordet ursäkt har väl snart slitits ut och förlorat mer i värde än kronan.
Kenny Genborg har i GP en alldeles utmärkt analys av läget. Jag håller med honom till 100%. Frågan är hur ångerfulla dessa människor innerst inne är. Tyvärr tror jag den är ganska ytlig. Det är först i media som man ödmjukt kovänder.
När man så uppenbart har "kommunicerat otydligt", och "missbedömt opinionen"så tror jag girigheten snart söker nya och för säkerhets skull, mer hemliga vägar!
Det borde finnas en kennel för både ägare och pudlar...
Läs även andra bloggares åsikter om bonusar, girighet, ekonomi
PS! Är det så att girigheten ökar i vårt land eller har det alltid varit så här?
4 kommentarer:
Ja, girigheten tror jag har ökat. Med ett mer individualistiskt sätt att betrakta världen, försvinner också helikopterperspektivet och man ser inte att man är del av en större bild. Solidaritet är ett ord som håller på att försvinna ut ur människors medvetande tror jag. Tyvärr.
Jag gillar skarpt dina inlägg
Ingemar.
Menade du kanske luspudlar?
Lisa
Till Erica: Ja, var är solidariteten? Det borde väl vara så att när kriser hotar oss, så sluter vi oss samman solidariskt, men det verkar vara tvärtom istället -klyftorna ökar. Förr i tiden - innan jag var född! - var det kyrkan som omslöt samhället och människor (på gott och ont, men mest gott tror jag).
Idag finns inte ett motsvarande socialt och andligt nätverk.
Gå in på www.metodistkyrkan.se - Aktuellt - Vägen vidare. I det dokumentet finns en viktig omvärldsanalys - där nånstans tror jag vi får börja...
Till lidostillcapri: Exakt! Det är så dom ska kallas!
Det jag undrar är om dessa personer någon gång tänker "Jag borde inte...". Man kan ju alltid hoppas.
Skicka en kommentar