onsdag 7 januari 2009

Utanförskapet

Det låter som ett vanligt hederligt svenskt ord, men är ändå ganska svårt att definiera. Vad menas med utanförskap och vem/vilka är utanför vad?
Och vilka är innanför vad?

Då och då stöter jag på ordet i tidningarna att så och så många hundratusen människor befinner sig i utanförskap.
Nu har jag läst att definitionen tydligen ska vara att det är "personer som försörjer sig med sociala ersättningar."
Undrar om det är den stackars sittande regeringen som har hittat på det här ordet eller om det fanns tidigare också?

Tänker på alla människor som inte har ett jobb eller som är sjuka och därför inte kan jobba - alla åker med i den svepande formuleringen utanförskap.
Kanske gäller det också oss pensionärer - vi går ju heller inte till jobbet fem dar i veckan.

Jag tycker ordet är nedsättande och känns nervärderande för stora grupper av människor.
Är det verkligen så att det bara finns två sorters människor i vårt land, dom närande som drar in pengar till samhället och dom tärande som tar/tär av samhällets resurser?
En människa måste väl ändå vara oändligt mycket större än det hon uträttar eller producerar!?

Som en motvikt till min begynnade ilska över ordet utanförskap läser jag Stefan Einhorns nya bok "Medmänniskor". Den handlar om livsavgörande möten människor emellan.
Det är i mötet med medmänniskan vi visar vilka vi är och vart vi är på väg.

I mötet med medmänniskan finns definitivt ingen plats för ett utanförskap!

1 kommentar:

Anonym sa...

När man möter sådana tankar om utanförskap, tror jag det är viktigt att hålla fram "medmänniksoskap". En människa blir inte till i bara det hon gör, jag tror att en människa främst blir till i mötet med ett Du, precis som Martin Buber skriver om.