Min far var i stort sett blind - men han hörde bra. Ibland samtalade vi om vilket som skulle vara svårast: att inte se eller att inte höra. Det är som att välja mellan pest eller kolera.
Så småningom kom vi nog fram till att det kan vara något lättare att kompensera blindhet än dövhet - men jag är inte säker på att det är ett korrekt svar.
Dövblindhet, att vara både gravt syn- och hörselskadad, är ett multihandikapp som ger svåra kommunikationsproblem. Men som till viss del går att kompensera.
I mitt folkhögskoleliv kom jag ofta i kontakt med denna grupp av människor. Det är fascinerande att se hur de kommunicerar med hjälp av handalfabetet, dvs att teckna bokstav för bokstav i handen. Det går långsamt men är ändå ett sätt att få kontakt.
Helen Keller, som blev en stor författare, var dövblind och i början helt utan kontakt med omvärlden. Men när hon kände vattnet i sin ena hand och någon tecknade "vatten" i hennes andra hand bröts isoleringen och hon blev så småningom en stor författare.
Ikväll lyssnade jag till en man som är gravt syn- och hörselskadad, enligt definition dövblind. Han och hans hustru har gjort en resa till Liberia och besökt en dövskola där. Ett fantastiskt arbete som utförs med ekonomiskt bistånd från Metodistkyrkan i Sverige.
Han sitter också med i styrelsen för Förbundet Sveriges Dövblinda och ansvarar för FSDBs internationella arbete, vilket ger honom möjligheter till många resor runt om i världen.
Han vägrar att se sitt handikapp som ett hinder och egentligen är det väl bara miljön som avgör om en människa är handikappad eller inte.
Något att tänka på för våra kyrkor och andra offentliga miljöer.
Jag imponeras djupt av människor som vägrar att se sitt handikapp som ett hinder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar