Idag skulle min far ha fyllt 100 år om han hade levat.
Han föddes 1909.
Det var ett oroligt år. I Sverige bryter storstrejken ut i augusti. Landet är lamslaget under en månad innan en uppgörelse nås.
Min far föddes i Härnösand, dit en grupp valloner tidigare hade invandrat.
Han försörjde sig i början som dansbandsmusiker men blev sedan kristen och blev pastor i Metodistkyrkan 1938.
1939 föddes bloggskrivaren.
Också det ett oroligt år.
Hitler går till anfall och andra världskriget bryter ut.
I slutet av 1978 dör min far några dagar innan hans 70-årsdag.
Det året invaderar Israel Libanon och i Camp David undertecknas fredsavtalet mellan Israel och Egypten. Men fred i Mellanöstern är fortfarande en bristvara!
Min far ägnade sitt liv åt fredens och fridens evangelium till människor. Han predikade, han spelade, han sjöng, han dirigerade.
Hans liv var musik - förutom predikandet.
Jag kan fortfarande längta efter att få höra honom spela piano eller orgel.
Han hade absolut gehör, han gav psalmerna nya och fräscha ackord.
Han for illa av när grammofonen inte höll exakt varvtal och symfonierna klingade i fel tonart.
Han kunde säga i vilken tonart människor snöt sig!
Han var gravt synskadad och fick lära sig allt utantill. Kanske var det synskadan som gjorde att hans hörsel blev extra känslig.
Idag på trettondagsafton skulle han ha fyllt 100 år. Om han hade levat idag skulle jag vilja fråga honom hur han ser på världen idag, han har ju ändå upplevt två världskrig under sin levnad.
Men nu är han i sin himmel istället.
Om han hör mig nu skulle jag vilja be honom att tillsammans med alla änglar spela en magisk fredssymfoni, som hörs i varenda vrå i världen där krig och konflikt råder.
5 kommentarer:
Jag vet inte om man säger grattis- Tänk att jag fått spela fiol med honom!/PA
Visste mycket väl vem din far var.
En stor man som kom till kyrkan och musicerade och talade och som vi yngre kände stor recpekt för.
Lisa
Jag hade glädjen att få sjunga under din pappas ledning och musicera tillsammans med honom. Jag var som ung helt imponerad av att han kunde, på fri hand, harmonisera psalmerna. Och han hade de mest ljuvliga, ibland kanske litet söta, men ofta mycket vackra harmonier i sina fingrar, eller hjärna. Han var en god musiker, pastor och medmänniska. /Leif
Jag känner också saknad efter pappa både som person och musiker och den frid och harmoni han utstrålade.Inom musiken var jag nog mest förtjust i hans orgelspel, speciellt Air och även Maria Wiegenlied (som han alltid brukade spela på julbönen). När min dotter, Jenny, skulle gifta sig plockade jag fram noterna till bröllopsmarschen som pappa komponerade till sitt och mammas bröllop och det kändes fint och mäktigt att han var med via musiken.
/Syrran
Kära farfar som hade en spännande armbandsklocka som man kunde öppna locket på och försiktigt känna på visarna. Farfar som kallades blubb-blubb av syrran och var så barnkär. Farfar som spelade så vackert på pianot. Farfar som alltid hade några kloka ord på tungan.
/Titti
Skicka en kommentar