Hela dagen har jag tillbringat på Helsjöns folkhögskola strax utanför Horred. Den ligger vackert (som de flesta folkhögskolor) med en härlig utsikt över Helsjön och drivs av Göteborgs stift.
Folkhögskolan är en i mina ögon fantastisk uppfinning. Den såg dagens ljus i Danmark där bl a prästen Grundtvig ville se en skolform där det Levande Ordet, dvs debatten och samtalet verkligen var levande. Idén fördes över Sundet till Sverige där de första folkhögskolorna startade i slutet av 1800-talet.
Idag är folkhögskolan en flexibel och alternativ utbildningsform för vuxna. Den har folkbildningen som bas, drygt 100 skolor av 148, drivs av ideella organisationer, samfund och politiska rörelser. En mångfald som sätter sin ideologiska prägel på skolorna.
Vi är en projektgrupp bestående av fyra kristna folkhögskolor i Västsverige, St Lukas-stiftelsen, studieförbundet Bilda och Överås, en ekumenisk mötesplats, som möts för att i ett nätverk arbeta för folkbildning i Göteborg.
Idag fäste vi blicken mot framtiden och funderade över vad folkbildning betyder i vår tid - och i framtiden. Och vad innebär folkbildning i en storstad som Göteborg?
Hela dagen blev ett enda långt och spännande samtal med många ideér som förhoppningsvis ska resultera i en gemensam vision - men där är vi inte ännu.
Men det jag vet redan nu (av erfarenhet) är att folkbildningen ger människor en mångkulturell mötesplats där dialogen och samtalet är redskap för ett meningsfullt sökande efter både det som skiljer och det som förenar oss i samhället!
Läs även andra bloggares åsikter om folkbildning, vuxenstudier, folkrörelser, dialog
1 kommentar:
Det märks att du brinner för detta! Det är så härligt att få ta del av det som ligger andra människor varmt om hjärtat.
Skicka en kommentar