Att vara arbetsgivare för sin själavårdare

I går kväll var jag på ett seminarium som Arbetsgivaralliansen anordnade. Det är en arbetsgivarorganisation som bl a har församlingar och ekumeniska organisationer som medlemmar. Men där finns också idrott, vård, kultur och annat som hör till den idéburna sektorn i vårt samhälle.

Vi gick igenom det nya branschavtalet som reglerar anställning, löner och arbetstid mm. Det är mycket en arbetsgivare måste behärska när det gäller avtalstexter av olika slag.

Jag tror att det ibland kan vara extrasvårt att vara en arbetsgivare i en idéburen organisation, som bl a en församling är. Och kanske är det också extra svårt att vara arbetstagare. Det gäller att hitta balansen mellan arbete och ideellt engagemang. Våra anställda måste vara medvetna om sina egna gränser och församlingen som arbetsgivare måste också se gränserna så man inte ställer alltför stora krav.

Men hela vägen hem funderade jag på ett annat problem som någon i seminariet tog upp:

- Hur hanterar man detta att vara arbetsgivare för sin själavårdare?

Jag funderar fortfarande!