Martin Luther King, Barack Obama och Christoffer Lindhe - tre stora prestationer

Idrottsgalan missar jag ogärna. Men gårdagens gala blev en i mina ögon ganska medioker tillställning. Har idrottsprestationerna inte varit tillräckligt höga? Blev inte de rätta nominerade?
Underhållningsvärdet av galan kan också diskuteras. Robert Gustavsson i all ära, men har han fått långtidskontrakt med Svt?
Vad vet jag?

MEN det fanns ett lysande undantag. Christoffer Lindhe fick välförtjänt Sportspegelns pris. Christoffer råkade ut för en olycka för några år sedan och förlorade båda benen och en arm. Det är svårt att tänka sig hur livet kan fortsätta efter en sådan olycka. Men oj, vad imponerad jag blev av hans både ödmjukhet och styrka.
Han har vunnit mycket i sin gren simning, men han vann också mitt hjärta!
En stor man!

En annan stor man Martin Luther King skrev jag om i går då hans födelsedag firades med bl a helgdag i USA. Han fick inte chansen att fortsätta sitt livsverk för fred och försoning, men han har ändå satt outplånliga spår i världen.

Barack Obama börjar idag sitt jobb som president. Jag hoppas och ber att maktskiftet kommer att innebära en start för en bättre värld, hur nu det kan definieras.
Jag tror han blir/är en stor man!
Hudfärgen kan naturligtvis ingen som helst betydelse, men för mig är det ett symbolvärde att både Luther King och Obama är svarta.

Christoffer, Martin och Barack - tre människor som jag sätter stort värde på!

Läs även andra bloggares åsikter om Martin Luther King, Idrottsgalan, Barack Obama,

Vem vill du bjuda 2009?

Vi har förmånen att varje år fira nyår med fyra goda vänner. Vi har känt varann i många år och har utvecklat en genuin och djup vänskap.

I år träffades vi i det ena parets sommarstuga på Orust. Tidigare under kvällen bevistade vi en nyårseld och avnjöt sedan en superb vit fisk med tillhörande gott vin och en avslutande glassbomb som fick Nobelfestens bomber att bli bleka fjuttar .

Den sista timman på det gamla året fick vi i uppdrag av värdparet att fundera på vilka vi skulle vilja bjuda på en måltid under 2009.
Det blev en mycket spännande runda där var och en presenterade sina gäster. Allt var möjligt, så på listan fanns både levande och döda, bl a Dalai Lama, Emilia Fogelklou, drottning Margaretha och andra berömdheter.

Men de flesta av oss ville också ha med någon av våra tidigare föräldrar eller släktningar. Rötterna i våra respektive släktträd blev synliga och behovet av att få klarhet i tidigare relationer och att förankra våra egna liv i en släktkedja blev viktigt för oss.

Kanske är en nyårsafton ett bra tillfälle att förankra livet bakåt för att kunna se framåt mot ett nytt år.

Jag skrev i min förra blogg att årskiftet är väl inte märkvärdigare än att gå från en dag till nästa - men lite märkvärdigare är det nog.
En bloggkommentar påpekade vikten av att ha utsiktspunkter nu och då genom livet och det är sant!
Därför blev vårt sista samtal under 2008 just en sådan utsiktspunkt för mig. Det kändes värdefullt att få ta del av mina vänners inbjudningar, som speglade deras känslor och frågor i livet på ett sublimt sätt.

Vilka jag bjöd?
Jo, jag inbjöd kvällens värdinna till en picnic med bröd och vatten under en korkek tillsammans med
- min första Juniorchef, som lärde mig grunderna i ledarskap, för att stämma av hur han ser på min syn på ledarskap idag
- min första vallonsläktning som invandrade till Sverige. Varför kom han till Sverige?
- Barack Obama, för få hans syn på världens konflikter och problem men också hans visioner
- Jesus, för att få hans syn på hur vi lever idag och vad han tycker om Obama
Dessutom hoppas jag att Jesus än en gång kan förvandla vatten till vin!

En riktigt god fortsättning på ett förhoppningsvis gott och bättre 2009 önskar jag dig!