Intressant enkät som redovisas i både Dagen och Sändaren om inställningen till ett nytt gemensamt kyrkosamfund.
Personligen hoppas jag att Metodistkyrkans Årskonferens nästa vecka kommer att säga JA till avsiktsförklaringen.
Som jag försöker förstå Metodistkyrkans Kyrkoordning, så uppmanar den till synlig ekumenisk enhet. Därför tror jag att ett ja till avsiktsförklaringen ger metodismen möjligheter att leva vidare - och utvecklas och fördjupas - i ett nytt gemensamt kyrkosamfund.
Läs även andra bloggares åsikter om ekumenik, kyrkopolitik, kyrka, samfund
17 kommentarer:
Jag är bekymmrad över en eventuell sammanslagning mellan de 3 samfunden. Frågan är om det är av en längtan av teologisk samhörighet som man går samman eller snarare av frustration till att ingen av samfunden växer.
Jag är ett stort fan av ekumenik, men för mig innebär det att ha en välsignande attityd mot en Kristen mångfald i Sverige.
En sammanslagning som sker av frustration ger en falsk känsla av tillväxt, vilket rent ut sagt är skadligt för frikyrkans situation i Sverige. Istället för att ta tag i roten till problemet (att vi inte växer) så skjuter vi på problemen och botar enbart symptomen för en kortare tid.
Visst kan man hävda att ju fler vi är desto mer inflytande får vi, men har vi inte lärt oss att utöva inflytande i samhället på de 10.000-tals medlemmar vi är i det enskilda samfunden kommer vi inte göra det senare heller.
Jag tror att en sammanslagning bara fungerar som bromsmedicin för en långsammare död.
Vad vi behöver ägna vår energi på är snarare församlingsplantering och re-vitalisering av befintliga församlingar som inte växer.
Oscar Marklund
Teologi studerande, North Park Chicago
Till Oscar: Jag förstår mycket väl ditt resonemang, och ser man det på det sättet är säkert dina farhågor välgrundade.
Men för mig handlar det inte om en sammanslagning av tre samfund för att vi är frustrerade över att vi inte växer.
Min utgångspunkt är att tre samfund etablerar en helt nytt kyrkosamfund för att visa människor på en synlig ekumenisk enhet, att vi alla är ett i Kristus. Inte som ett resultat av tre samfunds frustration över vikande medlemssiffror.
Det kan säkert finnas "företagsmässiga" argument också, men för mig är det nya kyrkosamfundet ett försök att bidra till helandet av den universella Kyrkan.
Tyvärr talar väl kyrkohistorien mer om splittring än om helande. Vår ekumeniska process ser jag som ett litet, men viktigt, steg mot Kyrkans helande.
Som präst i Svenska kyrkan är jag oerhört bekymrad över Metodistkyrkansplaner på att bilda ett samfund med baptisterna. Det vpore en katastrof! Gör ni det kommer jag att arbeta för att vår kyrkogemenskap med er upphävs omedelbart. Jag vill inte vara s.a.s. ekumenisk buksvåger med några baptister. Enheten måste bygga på läroenhet och en sådan saknas mellan både metodisterna och baptisterna och än mer mellan Svenska kyrkan och baptisterna. En enhet mellan metodister och Missionskyrkan skulle kanske kunna vara av godo om ni lyckades få till det så att denna kyrka blir episkopal och får en metodistisk och inte en refomert sakramentslära. (Tyvärr så tenderar dock ni metodister att också vara smyg-calvinister). Men som sagt går ni ihop med baptisterna kommer jag och många andra att aktivt kämpa för att de tidigare ekumeniska överenskommelserna mellan Svenska kyrkan och metodisterna förklaras ogiltiga och att kyrkogemenskapen upphör omedelbart!!
Splittra inte våra samfund!
Tidningen Sändaren berättar om en enkätundersökning man gjort bland församlingsordföranden i Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan angående deras inställning i fråga om avsiktsförklaringen att bilda en ny gemensam kyrka. Så många som en tredjedel är motståndare eller osäkra. Om det speglar opinionen bland medlemmarna i dessa tre samfund så bäddar ett ja till avsiktsförklaringen för en gigantisk splittring av samfunden. Är så många som en tredjedel osäkra eller direkta motståndare, då är det verkligen inte läge att genomdriva avsiktsförklaringen. Sändaren berättar också ”Den största tveksamheten till projektet finns i Metodistkyrkan, där lika många församlingsordförande är positiva som negativa till förslaget”. Speglar det opinionen bland metodisterna så är det övertydligt att vårt samfund kommer bli svårt sargat om man genomdriver denna sammanslagning av de tre samfunden. Kan inte se att en sådan splittring skulle vara av godo, och många år av uppslitande lärostrider lär ligga framför oss vid ett ja till avsiktsförklaringen, för då börjar det mödosamma arbetet att enas i lärofrågor. Är det någon som tror att dess lärostrider gynnar Guds Rike? Låt oss i de tre kommande årskonferenserna säga Nej till avsiktsförklaringen och den skrivbordsprodukt den är, och i stället söka Andens enhet mellan våra kyrkoorganisationer. Enhet och samarbete kan vara våra ledord den tid vi har kvar att verka innan Jesus kommer åter. Tiden är för dyrbar för att användas till många års lärostrider, tveksamma kompromisser och risken för utbrytande falanger från de annars tre väl etablerade samfunden.
Berndt Isaksson
metodistpastor
Den verkliga ekumeniken är när olika församlingar/samfund kan "samsas" i gemensamma gudstjänster/satsningar på lokalplanet. Trots divergerande teologier. Grunden är densamma. På kyrkokonferens för kanske tre år sedan sa en representant för "nyttsamfundkommitten" att de inte tittat på teologin först utan på andra delar. Verkar lite bakvänt att ta tag i teologin när man kommit en bra bit på väg. De teologiska spörsmålen tederar att dränera kraften i ett nytt samfund. "Enhetskyrkan " kan bara växa fram ur en "andensenhetgemenskap" mellan församlingar lokalt/regionalt. En fundering: Andelen engagerade medlemmar är procentuellt störst i mindre församlingar, minskar med storleken. Varför ska det bli bättre med engagemanget när samfund går samman och blir större. Stigan
Det är en gammal tradition av samarbete,mellan samfunden historiskt i bland annat studentförbund och studieförbund.
Idag Samarbete ibland annat THS,Equmenia och många lokala exempel. JOhanneskyrkan i lindome ett bra exempel.
Församlingstillväxt är bra men teologisk utveckling (kvalitativt arbete också).
Att de ekumeniska församlingarna är positiva är ett tungt vägande skäl för ett jakande svar svar.
Benny Fhager
Till Markus: Du är rätt hård mot baptisterna. Hoppas att det är en mjukare ton i de officiella samtal som förs mellan Svenska Kyrkan och Svenska Baptistsamfundet. Vi får se vart de samtalen leder, kanske till någon from av överenskommelse/samsyn/samarbetsavtal.
Som du säkert vet har både Missionskyrkan och Metodistkyrkan samarbetsavtal med Sv Kyrkan. Metodistkyrkan har haft det i över 10 år.
Till Berndt: Jag såg också enkäten i Sändaren, men jag vet inte så mycket mer om urval etc. Men helt klart är det så att vi har olika syn på den ekumeniska processen och jag ser fram emot våra samtal i Årskonferensen.
Till Stigan: Jag tror som Benny att de ekumeniska församlingarna är mycket pådrivande i den här processen. Jag tror det är mellan 30-40% av våra medlemmar i Metodistkyrkan som är medlemmar i ekumeniska församlingar.
Verklig ekumenik bygger på en fast lärogrund och inte den luddiga välviljans lösa sand. Svenska kyrkans överenskommelse med metodisterna ser jag som ok om än problematisk. Jag beklagar däremot kyrkogemenskapen med Missionskyrkan. Verklig ekumenik är den som t.ex. ligger bakom EFK. Där fanns lärogrunden och man (HF, FB och ÖM) drog konsekvenserna av den fullt ut och slog samman kyrkorna helt och hållet. Min dröm vore att Bapisterna också gick med i EFK och att metodisterna och Missionslkyrkan bildade en kyrka (där man tog till vara metodisternas episkopala struktur och större sakramentala medvetenhet.
En allians mellan baptister, metodister och missionskyrkan är däremot ett dödfött försök att ignorera grundläggande teologiska skillnader som aldrig kan bära god frukt. Blir detta verklighet måste vi i Svenska kyrkan kraftfullt verka för att snarast upphäva kyrkogemenskapen med både missionskyrkan och metodistkyrkan. (Överenskommelsen med missionskyrkan skulle jag hur som helst vilja ha upphävd eftersom lärogemenskapen är så svag och kyrkostrukturen så olika.)
Verklig ekumenik syftar till fullständig läro- och kyrkogemenskap, inte till att skriva på till intet förpliktande papper! Om enskilda projekt typ skolor och diakoni kan man dock samarbeta även utan fullständig lärogemenskap.
Jag vill inte se metodistkyrkan sakta dö ut under dem år som finns kvar utan ser då hellre på ett samgående där 3 samfund blir ett och vi får leva och växa i många år framöver. Kanske kan det också göra sitt till dem splittringar som redan finns och kanske kan vi med tiden enas och bli den kyrka jag önskar att mina barn ska få växa upp i. En kyrka byggd på respekt och kärlek och inte en kyrka med fördomar och skitprat.
Anna Panna
Till Markus: Jag tycker det är intressant ditt resonemang om att "verklig ekumenik bygger på en fast lärogrund och inte på den luddiga välviljans lösa sand". Jag bara undrar vad som är den "fasta lärogrunden"? Är det den Bibel vi alla har gemensam? Är det den lutherska lärogrunden? Är det den wesleyanska teologin? Eller är det någon annan grund som du syftar på?
Jag bara funderar på hur vi kan synliggöra den "verkliga ekumeniken"?
Ang. den nya ekumenik som växer fram vill jag be er alla läsa det budskap den länk förmedlar:
http://aletheia.se/2009/05/14/pastor-lars-enarson-det-ar-dags-att-ta-stallning/
Mvh
Berndt Isaksson
metodistpastor
För att vara eniga måste man t.ex. i fråga om dopet var ense om vad dopet är. För baptisterna är dop av barn en meningslös vattenbegjutning. För en lutheran är ett "omdop" en sakramentsskändning. I fråga om ämbetet måste man t.ex. fråga sig om vi ska vara episkopala och säga att vigningen är nödvändig för att fira nattvard och att bara biskopen får viga. Eller ska vi göra som missionsförbundet och säga biskopar inte behövs och att odöpt lekman lika gärna kan leda nattvardsfirandet som en präst? o.s.v. Däremot behöver vi inte vara ense i fråga om Israel-Palestina frågan,gilla samma sorts musik o.s.v.
Jag håller i princip med Markus; för Metodisterna är det helt fel väg att gå att slås samman med baptisterna och Missionskyrkan. Helt obegripligt att man kan komma på en sådan barock tanke! Metodisterna har en episkopal struktur (även om man inte viger och har någon apostolisk succession) och har en, såvitt jag förstår, sakramentssyn som ligger väldigt nära den lutherska.
Detta är helt oförenligt med den heretiska troendedopsläran, tanken på "fria löst sammansatta församlingar", en syn att nattvarden endast är en symbolhandling.
Rätt vore att Metodistkyrkan går in i Svenska kyrkan (på samma sätt som Svenska Frälsningsarmén gick ihop med Missionskyrkan) och får en förhållandevis fri ställning motsvarande EFS, samt att dess pastorer får handpåläggning av någon av de manliga biskoparna.
Input: det måste vara den allmänkyrkliga teologin som är grunden, och den minsta gemensamma nämnaren är då en episkopal kyrka (inklusive ett särskilt prästämbete nödvändigt för eukaristins giltighet), åtminstone tre sakrament, där det finns ett enda dop oavsett när det sker och realpresesen i nattvarden
Oj då, nu fick du fart på åsikterna, från skilda håll. Intressant att så mycket marginalfrågor placeras så centralt.
Men visst, vår process sker inte i ett vakuum, relationen till Svenska kyrkan är avgörande viktig för många av oss.
Ska bli intressant att se se vart resan för oss./PA på Vinga.
Jag hoppas och ber också för ett ja! Hälsn tant Elisabeth
För något år sedan gjordes en mycket märklig enkätundersökning inom Metodistkyrkan ang. samgående. Frågorna var flummiga och tolkningen av undersökningen mycket svårbegriplig. Men ändå hävdade man från ledande håll att det var ett så tydligt ja från metodisterna. Men nu kommer då Sändaren med en egen undersökning gjord bland församlingsrådets ordförande i Metodistförsamlingar runt om i landet, och som ju rimligen väl speglar opinionen som den verkligen är, ungefär 50/50. Då måste man väl rimligen se att man vill tvinga in metodistkyrkan i ett projekt som långt ifrån en överväldigande majoritet vill.
Mvh
Berndt Isaksson metodistpastor
http://berndtisaksson.dinstudio.se/
Har jag sedan tidigare varit övertygad om att rösta Nej till Avsiktsförklaringen, så är jag nu om möjligt ännu mycket mera övertygad om den saken. Ja, det är inte utan att jag känner mig djupt chockad och besviken när jag idag läser på Sändarens hemsida att Missionskyrkan överväger att inrätta en ordning för homovigslar.
Jag trodde inte mina ögon!!! Jag ber till Gud att Avsiktsförklaringen får ett rungande nej, för jag vill verkligen inte att "min" kyrka ska gå samman med en kyrka som överväger att ha en ordning för homovigslar.
Metodistkyrkan är i sina Sociala principer mycket tydlig med att vi inte har överseende med homosexuell praxis och att vi inte anser sån praxis förenlig med kristen lära. Hur kan en kristen kyrka överhuvudtaget överväga att välsigna något som Bibeln så starkt fördömer, dvs homosexuell utlevnad? Vad säger alla ni evangelikala, Carl-Olov Hultby och andra, inom Missionskyrkan?
När Svenska Kyrkan beslutade om homovigslar så tänkte jag att inom 10 år kommer säkert någon fler kyrka haka på, men bläcket hann inte mer än torka så kommer denna signal från Missionskyrlan att man överväger att införa samma ordning. Bibeln känner inget annat äktenskap än det som ingås mellan en man och en kvinna. Hur kan då en kristen kyrka överväga att be om Guds välsignelse över en s.k. homovigsel???
Berndt Isaksson/ metodistpastor
http://berndtisaksson.dinstudio.se/
Skicka en kommentar