Den här helgen har jag fått förmånen att alldeles ensam få var tillsammans med alla mina fyra barnbarn. Inte alla fyra på samma gång, men två och två.
Det tog all min tid!!
Lördagens pass med de två äldsta blev ett besök på Universeum (svinaktigt dyrt för en pensionär med två barnbarn). Men trots allt värt pengarna, för barnbarnen hade kungligt roligt. Och jag såg flera djur som jag inte sett tidigare men som barnen uppmärksammade mig på. De två äldsta barnbarnen avlevererades vid dörren och till sin moder, som hade återkommit från sin jobbresa. Snabb färd tilbaka till Kungsbacka där jag mötte mina två yngsta barnbarn på stationen. Eftermiddagen innehöll lite tv,fika i trädgården och allmänt myspys. Eftersom hustrun befann sig på nostaligiträff i Mullsjö blev det också min lott att förse barnen med kvällsmat (preparerad av hustrun), dock inte den succé som förväntades, men barnen överlevde morfars något begränsade kulinariska förmåga.
Nästa morgon promenad till havet för att kolla om krabborna hade vaknat ur sin törnrosasömn. Därefter hemleverans till sina upphov!
Det tar tid att ensam ha hand om barnbarnen, men det är hög kvalitet på den tiden. Det är en förmån att få ge den tiden till barnbarnen - och att kunna ge den!
Jag läser i dagens GP en intressant artikel om att den nya tidens fördelningsfråga är en fråga om tid. Jonas Laring, artikelförfattaren, anlägger ett samhällsekonomiskt perspektiv på tid och konsumtion.
Men för mig blir också hans artikel en tankeställare hur vi använder vår tid. Mina två dygn tillsammans med barnbarnen ser jag som en värdefull investering i tid. Det tar mycket tid för mig, men ger kvaliteter tillbaka som inte kan värderas i pengar.
PS! Han avslutar sin artikel med en intressant fråga:
"Och hur framsynt är det att ge de som har tid ännu mindre råd genom att sänka ersättningsnivåerna?"
Men det är en annan fråga - men lika viktig!
Läs även andra bloggares åsikter om tid, fördelningspolitik, politik, barnbarn, pensionär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar