Har just varit på ett seminarium som handlade om "Det ideella arbetets betydelse - en studie om människors livsåskådningar." Det är en avhandling skriven av teologen Johan von Essen vid Ersta Högskola.
Han ställde några inledande frågor som är värda en stunds eftertanke:
- Varför jobbar människor ideellt?
- Vad betyder det för människor att arbeta ideellt?
Hans slutsats är att det finns en grundläggande egoistisk hållning också i ett ideellt arbete, man vill vara till nytta för någon annan, man vill göra avtryck i en annan människas liv.
"Jag vill bli någon genom att vara någon för någon annan."
Det ideella arbetet är på så sätt till nytta, för någon annan eller för samhället.
Men behövs det en fond av problem framför vilket vi kan agera i godhet? Eller finns det andra skäl?
Har det ideella arbetet ett egenvärde? Är det ytterst sett ett sätt för oss att vara goda?
Von Essens slutsats är också att det ideella arbetets betydelse inte bara handlar om vad vi gör utan också om den identitet som vi formar åt oss genom det ideella arbetet.
Det finns också många människor som arbetar proffessionellt i en ideell organisation, var går gränsen mellan att man arbetar proffessionellt och att man arbetar ideellt?
Min fundering när jag vandrar genom Stockholm är om det verkligen är egoistiska behov som gör att vi hjälper andra?
Blir vi mer tillfredsställda då?
Andra bloggar om ideellt arbete
1 kommentar:
När jag läser ditt inlägg väcks en fråga inom mig varför det inom kristendomen finns tendenser att det här med egot är så fult. Jag tror att det måste finnas ett ego för att möta andra, att det ena är en förutsättning för det andra. För mig är det skillnad mellan egoism och själviskhet. Vi är skapta i Guds avbild, varför förneka den bit av gudomlighet vi fått? Det behöver ju inte innebära att vi måste bli själviska människor som bara tillfredställer vårt eget behov.
Skicka en kommentar