Påståendet lät pretentiöst när Patricia Tudor-Sandahl sa det i sitt föredrag igår kväll. (Hittade en artikel i SvD om just detta)
Vi har väl ett hundratal som lyssnade till hennes alltigenom kloka ord om livet.
Egentligen handlade det om det tredje åldern (jag är i den nu!), åren mellan 55 - 70. Det kanske inte i första hand handlar om den biologiska åldern, utan hur man (jag) har kommit till läget när man ställer sig frågan
- Vad är förhandlingsbart i mitt liv - och vad är inte förhandlingsbart?
Det vill säga att kunna sålla bort en hel del i livet för att kunna se sitt uppdrag som människa
Att stifta fred och försonas med det förflutna för att reflektera över vad som är meningen med just mitt liv - vilket är mitt uppdrag?
Jag tror att det här snarare handlar om att finna meningen med livet än att finna svaren!
Meningen med livet kan man nog fundera över genom hela livet, men jag tror att reflektionen djupnar betydligt i den tredje åldern.
Patricia har också skrivit en bok om den tredje åldern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar