Fakirtåget till Stockholm 05.55 inbjuder i första hand till sömn.
Så jag sov nästan när jag fick en känsla av att någon tittade på mig. Med ett halvt öga såg jag upp och upptäckte samma man som jag en annan gång, också oväntat, mötte på tåget.
Han heter Rino och vi träffades första gången under min tid på Ljunsgkile folkhögskola men sedan försvann vi var och en åt sitt håll.
Vid båda dessa tågmöten upplevde jag närheten och värmen i samtalet med Rino. En del möten är sådana. Vi hade ett djupt och bra samtal kring ledarskapsfrågor. Han driver ett företag som arbetar med ledarutbildning enligt UGL-konceptet (Utveckling av Grupp och Ledare).
I vårt samtal kom vi också in på detta med oväntade möten och hur det kan förändra våra liv.
Jag har flera exempel på hur korta möten med människor har gett mitt liv en helt annan riktning. Det är både fascinerande och lite skrämmande. Men när jag ser tillbaka, så ångrar jag ingen av dessa nya vägar som mötena visade på.
Vårt tågmöte igår får sin fortsättning idag när jag möter Rino på nytt för ett samtal om ledarkurser på Överås, som är en ekumenisk mötesplats i Göteborg.
Tänk om det blir en helt ny väg...
Andra bloggar om ugl , ekumenik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar