söndag 30 november 2008

Jag är.

Det är något tryggt med första Advent!

Jag känner igen psalmerna, kan dom nästan utantill. Bibeltexterna är sååå välbekanta. Jag har hört dom hundratals gånger. Och det första advenstljuset glimrar välkomnande.
Och predikan har sitt givna tema med Jesu intåg i Jerusalem.
Jag känner mig trygg!

Men vår pastor försökte i början av predikan invagga oss i en otrygghet och osäkerhet - mitt i det trygga.
- Var inte för säkra i era bänkar, ni vet inte vad jag kommer att predika om, sa han.
Ett bra pedagogiskt knep, så jag lyssnar uppmärksamt - han kanske säger något nytt, som jag inte alls har väntat mig. Han är klurig, vår pastor.
Visst blev det väl några oväntade vinklingar, men behållning blev ändå det trygga påståendet att Gud är!

Inget imperfekt, inget futurum, bara ett oändligt tryggt presens "Jag är"

Undrar om inte vi människor har ett grundbehov i att få känna trygghet i nuet. Det är inget fel i det invanda, det är inget fel i att känna igen sig, det är inget fel i att känna trygghet bland människor som man känner väl.
Men du drar fel slutsats om du tror att jag är emot förnyelse, utveckling, att pröva och ibland överskrida gränser. Men att våga det okända kan man nog bara göra om man är trygg i något eller någon.

Kanske är trygghet en bristvara i vårt samhälle, kanske borde vi i kyrkan bättre kunna översätta "Guds är" och göra det konkret och gripbart för människor.
Kanske skulle vårt samhälle bli en smula tryggare då.

För mig blev gudstjänsten en ny påminnelse om att ett nytt nådens kyrkoår grundas på ett evigt presens - det är tryggt med första Advent!

Andra bloggar om trygghet, advent

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk vad olika en advenrpredikan kan vara.
Vi fick idag höra att det i biblen på 365 ställen står Var ej rädd.
Också en trygghet.
L

Anonym sa...

Att vara trygg och inte vara rädd. Det känns så bra när det sägs och samtidigt så finns så mycket rädsla i vår värld. Jag har börjat fundera om lagom mått av rädsla kanske är bra. När man är trygg blir man också lätt bekväm. Kanske är det så att det inte är avsaknaden av rädsla som är att vara trygg, utan hur vi förhåller oss till den rädsla som finns. Att vi inte låter rädslan styra oss.